Livsnär på antibiotika för tillfället. Vilket betyder att jag sover ungefär 99% av dygnet. Men har haft de konstigaste drömmarna på sistone. Det som är mest obehagligt med dom är inte innehållet som i klassiska mardrömmar, utan hur drömmarna beter sig. De är okaraktäristiskt lätta att avbryta men så fort jag blundar återgår jag till mardrömsscenariot. På exakt samma plats, i exakt samma sekund som drömmen avbröts. Hän typ sju miljoner gånger och nu vet jag inte om jag vill sova någonsin igen. Jag erbjuder kaffe, sällskap och oändlig tacksamhet till den som orkar hålla mig vaken. Jag orkar inte vara sjuk något mer!!! Jag har inte tid för detta trams.