Min psykiska prognos är slightly foggy ty detta festande. Fest är kul kids,men tomheten som följer är villkorslös och greppar tag i mitt borderlinehjärta. Allt det är värt att dö för. Drack rosa sprit i för stora mängder och brydde mig mindre om allt. Med huvudvärk deluxe tackar jag gårdagen. Går gator upp och gator ner,stirrar mig blind på tegelsten och rosenbuskar. Den här staden ger bomull runt hjärtat men knivar i ryggen. Jag vet att jag romantiserar,lappar ihop och försöker. Röker och dricker kir och rusar in i människor liv för att få någon respons men jag behöver att någon håller i mig för att förr eller senare spricker själen. Kan någon lappa ihop mig för jag är ruggigt trött på denna olycka. Något positivt är att jag iallafall lyckats haffa mig en Iphone nu, så nu kan ju omvärlden få tag i mig utan att behöva skicka alternativt flaskpost. 

 

Imorgon ska jag söka jobb med keff lön och troligtvis inom någonting jag inte bryr mig om, säkert något jag avskyr också. Har mest lust att supa mitt hjärta itu igen, det jag gör allra bäst. Ain't you surprised.