Klockan är halv två en måndagsnatt och jag önskar att jag hade tequila kopplat till en droppnål i min handrygg. Nej men alltså, är bara så trött dessa nätter. Och dagar tbh. Lämnar knappt lägenheten förutom när det ska drickas. Jag vill vara något mer. Visa andra att jag kan. Eller alltså jag kan ju inte alls, då hade jag ju gjort det. Men jag önskar jag kunde, så jag kunde visa. Jag är bara så mycket söndagsanda varje dag i veckan att jag nästan blir rädd. Har håret i en slarvig och sned knut, pyjamasbyxor och ett fortsatt Friends-marathon i kuddfortet jag byggt i min säng. Tänker stanna här. Helst för alltid. Livet är överskattat ändå.