I'm sorry för försummandet av denna domän men att spendera tid med mina kusiner och vänner var viktigare. Men nu är jag hemma och åter redo att prata om något intressant *preach it*. En sak som var en stor anledning till min lilla flytt från Ltown och som jag tänkt ganska mycket på är hur svårt det är att utvecklas som människa i den här lilla byhålan som höjer på ögonbrynen åt magtröjor, spritförgiftning och allt annat som faller mig i smaken (skojar ang spritförgiftning!!!1!). Om Spanien är heroin är Luleå taskigt weed. För mig är det viktigt att vara något. Att tycka något. Och här kan man inte tycka någonting alls. Den här staden är fin men fördömd och jag är inte gjord för att stanna. Luleå är vackert,men inte mycket mer.

Och till alla er som kommer säga nu att man visst kan utvecklas i Luleå,''du har förmågan tjejen'' Ja. Men vad fan hjälper det när man bor i en stad som ständigt är grå och tittar snett på en om man råkar dricka sig lite för full, vilket dessutom är min favvogrej???..? ursäkta för hysterisk since 96. Fast vad vet jag egentligen, ingenting är vettigt 01.00 men vanvett är också vett, för det hör man ju på namnet.